Moskusskilpadden er en liten nordamerikansk skilpaddeart som, takket være sin beskjedne voksenstørrelse, passer godt som kjæledyr. En voksen moskusskilpadde blir mellom 5-15 centimeter lang som voksen, avhengig av kjønn og lever i 50 år eller mer. Navnet moskusskilpadde kommer fra det faktum at det kan produsere en moskuslignende sekresjon gjennom en kjertel på undersiden av kroppen, dette for å skremme bort rovdyr. Moskusskilpadden er for det meste akvatisk, men bør også ha en landdel i terrariet eller akvariet.

I naturen lever de vanligvis i ganske lavt vann og blir ofte sett stående på bunnen og stikke hodet opp over overflaten. Men i akvariet eller terrariet må de også ha en del med vann som gir full svømmedybde. Som ung har moskusskilpadden langsgående rygger i skallet, disse jevner seg ut og forsvinner etter hvert som den blir eldre. Fargen varierer fra lysegrå til svartbrun.

Moskusskilpadden går fint å holde i par eller grupper, men man bør ikke ha mer enn en hanne per terrarium eller akvarium. Det er bra hvis skilpaddene har omtrent samme størrelse slik at de større dyrene ikke tar over og utkonkurrerer de yngre og mindre. Ikke bland forskjellige arter av skilpadder, delvis på grunn av risikoen for at de kan infisere hverandre med forskjellige sykdommer og bære forskjellig bakterieflora, men også fordi visse arter som f.eks moskusskilpadden kan være aggressiv mot andre arter.

Forbered terrariet på forhånd slik at alt er klart for dine nye kjæledyr. Vanndelen skal fylles og pumpen skal sirkulere vannet i minst en uke før skilpaddene slippes ut. Bruk gjerne en bakteriekultur ved oppstart. Vannskilpadder liker ikke å bli håndtert i særlig grad, derfor bør de så mye mulig forbli i terrariet i et miljø tilpasset dem. Å gå rundt på gulvet er for kaldt og glatt for dem, og de risikerer dehydrering. Tilnærm deg akvariet forsiktig så kommer skilpaddene gradvis bli vant til at du er der og at du er den som kommer med mat.

Mysksköldpaddor är allätare, men ska när det gäller animaliskt protein bara äta sådant som de rimligen skulle kunna komma över i naturen, det vill säga fisk, räk- och kräftdjur, mask och insekter, och inte köttfärs eller kattmat. Det finns olika färdiga pelletsblandningar för sköldpaddor, och de kan också äta fryst fiskfoder som till exempel mygglarver och mysis, eller små bitar av grönsaker, räkor eller okryddad fisk. Med fördel kan man blanda ut fodret man ska ge sköldpaddan med några droppar vatten och kalciumpulver och multivitamin så att fodret drar i sig alla tillskott.

Byt ungefär hälften av vattnet varje vecka, och använd gärna en hävert med slang så att du samtidigt kan göra rent i bottengruset. Använd vattenberedningsmedel när du tillsätter nytt kranvatten. Mata vuxna sköldpaddor ungefär tre gånger i veckan och unga, växande djur oftare.

Kontakta omgående en reptilkunnig veterinär om du misstänker att din sköldpadda är sjuk. Vanliga tecken på sjukdom kan vara svullna eller insjunkna ögon, stängda ögon, slöhet, bubblor ur näsan eller sår. Som med de flesta reptiler döljer sköldpaddor mycket länge att de är sjuka, därför är det viktigt att alltid följa skötselråden och också eftersträva att skaffa sig mer kunskap. Att man inte ser någon sjukdom direkt vid fel hållning är inget bevis på att sköldpaddan tål det, bara på att den är bra på att maskera symptomen.

Honan är större än hanen, och hanens svans är mycket längre än honans. Hanens kloak sticker också ut mer och når ofta utanför skalkanten.

Efter en lyckad parning går honan upp på land och lägger två till tre omgångar med två till fyra ägg i varje. Äggen kläcks efter 80- 90 dygn om temperatur och luftfuktighet är rätt.